ganska ful konst.

Hej. Nu ska jag skriva ett långt inlägg om mitt liv. Slash jag ska skriva fler än fem ord. För det har hänt något roligt, i ärlighetens namn så är det inte så roligt, men kanske intressant... kanske inte, jag skrattade en liten smula i alla fall, då kanske det gills som roligt.

Såhär va: När vi åkte tunnelbana innan eller efter, kommer inte ihåg, att vi sett på Super 8, det var egentligen meningen att vi skulle se Bridesmaids men vi fick fel biljetter... Men vänta nu. Det var nog inte alls då, det var nog en annan gång... Hur som haver så var vi i tunnelbanan, och där såg vi den mest stereotypiska mannen i världen. För han hade basker och en bok under armen. Jättefint, och så stereotypiskt att jag kanske skrattade en liten aning. Men jättefint. Och det fina var att vi såg han igen sen. En gång till, en annan dag. När vi skulle titta på bridesmaids på riktigt. Då gick han där i tunnelbanan igen med samma fina basker.

Bridesmaids var bra, jätterolig, super 8 var också bra fast jag gillade den förstämda bäst. Så... Jaa... Det var det långa och roliga som jag hade att säga. Hej då. Eller nej, jag kan berätta fler fina saker som hände den dagen. För när vi stod vid biomaten upptäckte vi något coolt. Man kan gå in på internet på dem. Coolt va? Nu ska jag hålla en kurs i hur man gör det. Såhär funkar det va, att om man håller fingret länge på skärmen, det är ju sådana här touch screen, så blir det samma sak som att höger klicka på en vanlig dator. Satt om man håller in på bakgrunden så kommer det upp en sån där ruta där det står typ kopiera bild, spara bild och massa sånt. Om man tryckte på spara bild kom man till en map där massa hade sparat bakgrundsbilden. Men sen kunde man högerklicka på en knapp och då stod det om flash player på den där rutan och om man klickade där så kom ett internetfönster upp. Men då blev vi rädda och kryssade rutan igen. Dock lyckades vi aldrig få upp ett tangentbord satt jag vet inte vad man ska göra med internet riktigt, läsa om flash player kanske, men kul var det i alla fall. Och sen gick vi på promenix och sen efter det så ville vi sitta skräddare på götgatan och äta kakor, så då gjorde vi det.

Och så innan vi träffade Carro så mötte jag och Hanna två stycken som vi känner som som är korta, och då när vi pratade med dem så blev jag plötligt en utav de långa, knasig kännsla, men lite rolig.

Och sen när vi åkte tunnelbana så stod vi breve en människa som var så lång så. Jättelång. Och då blev Hanna plötsligt kort, hon såg nästan jättekort ut, väldigt underlig kännsla, men rolig.

Hej då.